Seestadt Aspern – lång väg via papperskorgen till byggstart

Tovatt Architects and Planners har under drygt tio år varit engagerade i arbetet att ta fram en stadsplan för området Seestadt Aspern. som nu växer fram på ett före detta flygfält i nordöstra Wien. Processen med att planera för en levande stadsdel med 15 000 bostäder, kontor för 20 000 personer, butiker, restauranger och serviceutbud har inneburit ett tätt samarbete med professionella från hela världen. Kontoret har arbetat med frågor som rör vitt skilda områden som vatten, miljö, trafik, logistik, strategi och ekonomi i vad som räknas som ett av Europas största stadsutvecklingsprojekt.

När löptiden gick ut för General Motors option på att ytterligare bebygga det gamla flygfältet i Wiens nordöstra 22: a distrikt, som fram till slutet av sjuttiotalet var i bruk både som civil och militär flygplats, tog den i politiska kretsar aktive finansmannen Berndt Riessland initiativ till ett nytt exploateringsbolag bestående av till hälften österrikiska staten och till hälften Wiens stad. Den nya affärsmodellen bröt helt ny mark från näringslivets, statens och stadens sida, och man fick i och med det nybildade bolaget Wien 3420 en organisation som inte var särskilt utsatt varken från markägare, från staden eller från politiska intressen. Projekteringen av en helt ny stad på det 240 hektar stora flygfältet kunde ta fart.

Idén att göra en stadsplan för området var inte ny, inhemske arkitekten Rüdiger Lainer hade redan 1992 ritat en villastad som var tänkt att uppföras på platsen. Men omgivningarna saknade nödvändig infrastruktur och Lainers förslag blev satt på is. Under det decennium som sedan passerade förändrades förutsättningarna radikalt. Med en ström av immigranter från forna Jugoslavien och Turkiet samt en stor inflyttning till Wien krävde den nya stadsdelen ett helt annat register av funktioner för att få ett socialt fungerande liv. Intentionen från staden var att skapa ett levande stadsrum med skolor, kultur, boende och arbetande i Seestadt Aspern.

Kurt Hofstetter, stadsplanerare och projektledare från staden Wien berättar:

”Jag jobbade på planverket när jag såg att stadsfullmäktige hade beställt en ny plan för området. Järnridån hade fallit och Wien var inte längre beläget längst bort i den fria världens östligaste hörn, utan vi befann oss plötsligt mitt i ett nytt och öppet Europa. Bratislava som tidigare varit otillgängligt för oss, blev med ens en grannstad med enorm potential. Wien stod inför ett fullständigt nytt scenario. ’Vi skulle kunna skapa något helt nytt för framtiden’, tänkte jag.”

En internationell tävling utlystes för att ta fram ett styrdokument för planeringen av det som skulle komma att bli ett av Europas största stadsutvecklingsprojekt. I slutfasen återfanns 10 europeiska arkitektkontor. Bidraget från Tovatt Architects and Planners åkte i papperskorgen dag ett.

”Det var ett radikalt förslag, säger Johannes Tovatt. Vår vision var att bygga en stad i alla dess aspekter. Vi vågade tänja gränserna för programmet. I vissa fall gick vi för långt i förhållande till vad som var möjligt och fick backa när vi väl hade vunnit uppdraget. Men juryn såg som tur var bortom den traditionella kvarterstaden som en bakåtblickande form och förstod att vår idé hade potential att utvecklas till en modern tolkning av staden. I de fall vi bröt mot programmets ramar såg projektledningen vår vilja att ta tag i grundläggande problem som var inbyggda i de förutsättningar projektet hade. Många av dessa frågeställningar arbetar vi med än idag.”

Det sista steget i utvärderingen av de 10 förslagen var att hålla en presentation för beslutfattarna i Wien. Jurymedlemmarna uppskattade Tovatt Architects and Planners ödmjuka inställning och insikter om att det krävdes ett omfattande samarbete för att projektet skulle kunna ros i hamn. Det faktum att kontoret presenterade en vision och en struktur snarare än en färdig lösning, värderades högt. Förslaget vann och under åren som följde tog processen fart på allvar i och med att stadsplanen antogs 2007.

Wiens nya sjöstad kom att bli ett extremt projekt i många avseenden. I en stad som i övrigt är tätt sammankopplad var det gamla flygfältet som en isolerad ö, kringskuret på fyra sidor av ingenmansland. Arkitekterna fick använda alla till buds stående medel för att knyta den nya stadsdelen till Wien. Behovet att överbrygga avstånden behövde lösas genom att få en tunnelbanelinje att gå ut hela vägen till Seestadt Aspern. För att den satsningen skulle vara ekonomiskt försvarbar skulle det behövas ett invånarantal om 15 000 personer i den nya stadsdelen. Alla inblandade insåg att det fanns stora risker med planen i och med att man riskerade att allt däri inte kunde realiseras.

Clauda Nutz var projektledare och representant för markägarna mellan 2004 och 2015:

”Vi fick förhandla och diskutera mycket under processen med att ta fram en stadsplan för Seestadt Aspern och jag vet att det inte alltid var enkelt för Johannes eller hans kollegor i Stockholm att jobba tillsammans med oss. De har kämpat oerhört hårt för sin idé utifrån stadens och projektets bästa. Vi blev en väldigt lyckad sammansättning av människor, det handlade aldrig om att tjäna mest pengar eller klättra i hierarkier.”

Förslaget från Tovatt Architects and Planners blev föremål för en hård debatt där österrikiska arkitektkåren slog bakut. Det kallades ’Ett Disneyworld styrt in i minsta detalj’.

”Vi riskerade att hamna i den värsta formen av stadsbyggande,” summerar Johannes Tovatt. ”Därför beskrev vårt styrdokument mycket noggrant hur varje kvarter behövde utformas i relation till stadsrummet, för att visionen skulle bli verklighet. Men vi tog inte för ett ögonblick vår hand ifrån projektet utan följde det i minsta detalj och kämpade hårt för våra idéer och vår vision.”

Arbetsgruppen kring Seestadt Aspern blev hårt sammansvetsad och arbetade engagerat och ibland under radarn för att projektet skulle kunna genomföras på det sätt som alla inblandade var ense om skulle bli en hållbar och blomstrande ny stadsdel. När gruppen stötte på motstånd hade de skaffat sig bundsförvanter bland människor som redan bodde i de områden som gränsade mot den nya stadsdelen:

”Vi gick ut på gatorna och knackade dörr för att engagera de människor som bodde i grannskapet, berättar Kurt Hofstetter. Vi lyssnade till deras behov och önskemål. Vi förklarade att det inte handlade om att be dem om lov, projektet skulle bli av hur som helst. Det vi ville var att ta hänsyn till vad de behövde för att det skulle bli bra och hållbart för dem. De utsåg en representant från varje område som bjöds in till vartenda möte i projektgruppen, så att de och deras grannar skulle vara försäkrade om att vi infriade det vi hade lovat dem. Det var ett ovanligt arbetssätt, men det är en metod vi har lärt oss mycket av. När sedan Johannes Tovatt mötte hård kritik ställde sig de här människorna på hans sida och försvarade hans idéer.”

Johannes Tovatt beskriver den tiden som att befinna sig mitt i en storm. Under den mest intensiva perioden reste han varannan vecka till Wien, där han blev inbjuden till många debatter och var hårt ansatt:

”När det stormade som mest visade hela kontoret i Stockholm ett stort engagemang, samtidigt som debatten fördes långt ifrån dem alla. Men de visste vad som pågick och gav mig mycket stöd. Men Seestadt Aspern blev snabbt ett personligt projekt för mig. Det fanns inte en chans för mig att hoppa av, det gällde att stå upp för våra idéer som vi trodde så mycket på. Jag tänkte att ’tiden får utvisa om kritiken är befogad eller om vårt förslag håller hela vägen’. När kritikerna sedan såg hur många jobb som skapades i Seestadt Aspern förändrades tongångarna långsamt och pendeln slog om till vår fördel. Plötsligt fick vi hålla guidade visningar på platsen för människor från alla världens hörn. Då kände vi alla en känsla av revansch.”

Claudia Nutz fortsätter:

”Det skandinaviska förhållningssättet till arkitekturen och till hur man samarbetar passade projektet som hand i handske. De typiska arkitekterna i Österrike har ett hierarkiskt och prestigefullt sätt att arbeta och är mer konstnärer än vad de är lagspelare. Johannes Tovatt var den perfekta arkitekten för oss. Han hade ett okomplicerat och ödmjukt arbetssätt och kunde lätt byta fokus när så krävdes.”

Johannes Tovatt tillägger:

”Vårt kontor har fått en djupare förståelse för alla aktörer och har under hela processens gång fått finslipa och förbättra vår plan. Vi har fått lösa de problem som uppstår allteftersom planen realiseras och justerat våra visioner när de möter verkligheten, samtidigt som vi hela tiden har varit noga med att försvara de kvaliteter vi ser i vårt förslag.”

Men vägen till genomförande blev långt ifrån rak trots att kritiken mot förslaget tystnade allteftersom det realiserades. Wien, som under större delen av efterkrigstiden haft socialdemokratiskt styre, fick en ny politisk majoritet i samband med den ekonomiska krisen 2008. Det innebar en stor osäkert kring huruvida projektet över huvud taget skulle kunna slutföras och alla beslut stoppades. Men det faktum att man lyckades få igenom en förlängning av U-Bahnlinjen ut till Seestadt Aspern, en förlängning som blev färdig under 2013, räddade projektet:

Seestadt, 22. Bezirk

”Seestadt Aspern blev dragloket för utbyggnationen av Wiens tunnelbana, förklarar Johannes Tovatt.  ”Med en längre tunnelbanelinje har balansen förändrats i hela staden, liv har forsat över från de södra och västra delarna till nordöst. Detta med att man byggde ut tunnelbanan har betytt mycket inte bara för projektet utan också för Wien som stad.”

Han fortsätter:

”Vi har just färdigställt en bearbetad plan för etapp 3, norr om den ena tunnelbanestationen och etapp 2, en del som Rüdiger Lainer, arkitekten bakom den ursprungliga planen från 1992, har bearbetat inom ramen för den nya stadsplanen. Vi har också ritat ett helt kvarter längs stadsdelsparken Hanna Arendt Park och shoppinggatan Maria Tusch Straβe med 300 bostäder, livsmedelsaffär och en mindre polisstation. I den första etappen hyr staden alla lokaler i bottenvåningarna för att säkra att det finns ett utbud av handel och andra funktioner. Genom denna strategi kan man också påverka vilka verksamheter som flyttar in för att skapa en bra mix. Wien 3420 har satsat medvetet på marknadsföringen av området som en blandstad med boende, arbete och fritid inom gångavstånd. Genom att leverera det redan i den första etappen kan man bygga vidare på varumärket och ställa krav på byggare och investerare i framtida etapper med rak rygg.”

Claudia Nutz kommenterar: ”Även om vi har kommit långt i implementeringen av idéerna måste vi hela tiden vara medvetna om att det är ett väldigt komplext projekt, det gäller att alltid fortsätta att ifrågasätta och inse att det är en process som aldrig slutar. En viktig förutsättning för att projektet kunde bli så lyckat har varit att markägarna vågade satsa på en annorlunda idé för hur marken skulle disponeras. Vi har skapat många innovationer och andra projekt i Wien står nu inför samma utmaningar som vi gjorde. På det sättet är Seestadt Aspern ett väldigt viktigt projekt.”

Johannes Tovatt avslutar:

”Seestadt Aspern är ett Once in a lifetime-projekt i sin komplexitet och storlek. Vi har vågat ta ställning i frågor som rör vitt skilda områden som vatten, miljö, trafik, logistik, strategi och ekonomi och vi har gjort det tillsammans med människor från hela världen. Vi har som kontor lärt oss otroligt mycket.”